Bara minnena kvar

Idag fick min älskade häst resa vidare till Trapelanda. Det blev en lång förmiddags väntan tills det var dags. Jag fick fantastisk stöttning av min sambo som "fick" det jobbiga uppdraget att vara med när det var dags. Tack älskling <3<3 du är min klippa!!

Vi började dagen med att borsta, halva hästen var ju full med spån :) sen bröt vi oss in på gräsbanan (egentligen avstängd för vintern). Fick lite skäll av ena stallpersonalen (taktlöst!!) men jag sker i det. Europa älskar ju att äta, klart hon ska få det då, speciellt idag!!

Vi gjorde i ordning en stor hink med morötter och äpplen som badade i nerför. Himmelriket för en matglad häst. Sen kom bilen...Danne fyllde i pappren, jag så hejdå och gav lite mer godis. Sen gick de iväg, Europa med spetsade öron. Jag väntade i bilen tills det var klart. Hörde aldrig nåt...

Vi stannade kvar tills bilen hade åkt. Grät och kramades. Kändes ändå som ett värdigt slut och en konstig lättnad. Nu behöver hon inte ha ont längre och hon fick sluta sina dagar på ett fint sätt. Min fina fina häst <3<3<3

Fin stund

Ikväll var första gången sen beslutet tigs som jag orkade umgås med hästen utan tårar. En mysig stund med borstning av mammutpäls (jisses vilken vinterpäls hon har!!). Till middag ikväll blir det betfor och massa morötter :) och så mkt hö hon orkar äta. Vi behöver ju knappast bry oss om figuren längre...ät och vara glad är det vi siktar in oss på.

På söndag ska vi bada och kamma pälsen så hon är fin när hon lämnar mig för de evigt gröna ängarna...

Väntan är hemsk

Fy fan, trodde inte att man kunde må så okontrollerat dåligt som jag gör nu. De senaste dagarna har jag varit i stallet medan hästen är i hagen. Det gör ont i hjärtat att se henne.

Idag skulle jag på ett klubbmöte men bröt ihop i bilen redan innan jag var framme. Blev inget möte...matade hästen med typ 20 morötter sen åkte jag hem och bröt ihop igen :(

Finns ingen lämplig rubrik

Nu har vi inte många dagar kvar min finaste <3 försöker minnas våra fina stunder och ta tillvara på den tid vi har kvar. Skämma bort dig med godis, allt du vill ha <3

Jag vill inte att du ska lida, allt jag vill är att du ska må bra vår sista tid tillsammans, min älskade lilla häst. Det finns ingen som du, tomrummet kommer vara för evigt....

Min finaste <3

Boka

Imorgon ska min älskade sambo ringa det hemska samtalet till Sthlm nödslakt. Det finns inget bra tillfälle, det är skit vilket som... Jag kommer må piss vilket som...jag ska mata hästen med massa godsaker tills det är dags. Min fina lilla ponny, det var inte så här det skulle sluta. Vi skulle bli gamla ihop <3

Final call

Även om jag redan fattat beslutet så ville jag ha en second opinion. Så när veterinär Bosse kom till stallet idag så fick han läsa journalutskrifter och titta på hästen. Höger varv såg helt okej ut faktiskt, mest stelt. Hästens minspel visar dock att hon störs av något. I vänstervarv är hon tydligt halt. Inget snack om saken. Vi pratade lite om utsikten och jag sa vad jag tyckte. Bosse höll med vilket faktiskt kändes skönt. Det blir på nåt sätt en bekräftelse på att beslutet är rätt, fast jag innerst inne vet det. Det gör det inte mindre jobbigt...

psykiskt påfrestande ångest

Idag var en riktigt dålig dag för mig. Ville inte åka till stallet, mådde så jäkla dåligt att jag bara grät. Känner sån ångest inför avlivningen att jag knappt vill se hästen i ögonen. Grät i bilen på väg dit, satt i boxen hos hästen och tårarna bara sprutade. Fy fan va jobbigt det här är!! Europa var som vanligt glad och hungrig. Det är tur att hon inte förstår vad som ska ske. Jag måste ta tjuren vid hornen och ta mitt ansvar som hästägare. Imorgon ska jag inte vara i stallet för jag ska på kurs som klubben betalar åt mig (för att jag ska kunna vara sjukvårdsansvarig på våra tävlingar nästa år). De senaste dagarna har jag varit i stallet och fixat när Europa varit ute i hagen. Det känns så svagt att inte "orka", men det är så tungt att se sin kompis, för det är min kompis, se så pigg och glad ut och veta att jag måste leka Gud och bestämma när hon ska dö. Vi skulle ju ha kul i minst 10 år till trodde jag.

Lite roligare nyheter mitt i all min ångest över Europa. Jag var iväg och tittade på den nya hästen igår tillsammans med hon som ska bli min medryttare. I och med att jag inte vill/kan rida just nu (på främmande hästar) så fick S rida istället.Tycker att det gick helt okej och jag fick även se hästens nyvarande ryttare rida lite. Det finns ju en del att arbeta med men det är en fin häste med plus för en riktigt trevlig trav! Vi siktar på att han ska flytta till mig på prov i februari. Ett litet ljus i mörkret...

För hästens bästa

behöver fatta ett beslut. Antingen låter jag veterinären böja och se vad som händer, halt = avlivning. Men OM hon skulle vara ren på böjprovet, vad fan gör jag då? Nu är det väl inte så troligt att hon är det, men tänk om. Ååååååh ångest!! Och även om hon är det, hur troligt är det att hon håller? Skjuter jag bara upp det oundvikliga?

Ska jag ta bort nu eller vänta till senare, vilket betyder efter årsskiftet. Jag känner att tiden börjar rinna ut för att hinna innan bebisen kommer. Jag kan/vill inte besiktiga på lördag när vet kommer för vi ska ha gäster på kvällen (inte kul om man mår pissigt mentalt) och likadant nästa gång vet kommer, gäster på kvällen. Sen kommer han nästa gång 1 december, nära på bebisens tilltänkta ankomst...Och jag vill inte stressa fram beslutet även om jag vet vad jag måste göra. Om jag väntar måste jag också flytta henne till nya stallet med allt vad det innebär. Med andra ord, åååångest!!! Dessutom e hästen så jävla glad när jag kommer till stallet vilket gör det ännu svårare. Vore så mycket lättare om jag såg att hon hade ont hela tiden, men hon SER kärnfrisk ut och är inte ett dugg vare sig halt eller varm i benen. Då hade det varit lättare att bestämma att NU är det dags att ringa på trotjänarbilen...Ångest.

Kärlek <3

Gooodis!!

Slits snabbt mellan hopp och förtvivlan

Skickade sms till uppfödaren idag för att höra hur det gick med försäljningen. Fick besked att hon tidigast kan sälja i vår. Det betyder att tiden rinner ut för mig och för Europa. Har ju sagt upp mon stallplats från årsskiftet och än har jag inte skrivit på för någon ny. Jag har bestämt mig för att veterinärbesiktiga hemma och se hur det ser ut nu när hon fått vila mer. OM det ser bättre ut behåller jag henne ett tag till, om inte är det kanske lika bra att ta tjuren vid hornen nu. Fan att det ska vara så svårt!!!!!! Som en i stallet sa idag, det är lättare om det är en elak häst som biter och sparkar en...inte en Europa som är så fantastisk snäll och go på alla sätt ;(

Var igår och hälsade på hästen som eventuellt ska fylla tomrummet. Han är 14 år, fux. Kändes inget speciellt, inte "åååh", men han verkar ju snäll iaf. Ägaren vill ju att jag tar honom helst igår. Vi kom överens om att jag kan ta honom utan att provrida, men med 6 mån prövotid. Men jag klarar inte av att bara slänga bort Europa bara för att jag har möjlighet att få en ny....ibland suger det att ha djur...FAN!!!