Idag var en riktigt dålig dag för mig. Ville inte åka till stallet, mådde så jäkla dåligt att jag bara grät. Känner sån ångest inför avlivningen att jag knappt vill se hästen i ögonen. Grät i bilen på väg dit, satt i boxen hos hästen och tårarna bara sprutade. Fy fan va jobbigt det här är!! Europa var som vanligt glad och hungrig. Det är tur att hon inte förstår vad som ska ske. Jag måste ta tjuren vid hornen och ta mitt ansvar som hästägare. Imorgon ska jag inte vara i stallet för jag ska på kurs som klubben betalar åt mig (för att jag ska kunna vara sjukvårdsansvarig på våra tävlingar nästa år). De senaste dagarna har jag varit i stallet och fixat när Europa varit ute i hagen. Det känns så svagt att inte "orka", men det är så tungt att se sin kompis, för det är min kompis, se så pigg och glad ut och veta att jag måste leka Gud och bestämma när hon ska dö. Vi skulle ju ha kul i minst 10 år till trodde jag.
Lite roligare nyheter mitt i all min ångest över Europa. Jag var iväg och tittade på den nya hästen igår tillsammans med hon som ska bli min medryttare. I och med att jag inte vill/kan rida just nu (på främmande hästar) så fick S rida istället.Tycker att det gick helt okej och jag fick även se hästens nyvarande ryttare rida lite. Det finns ju en del att arbeta med men det är en fin häste med plus för en riktigt trevlig trav! Vi siktar på att han ska flytta till mig på prov i februari. Ett litet ljus i mörkret...
Kramar i mängder! Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det känns :-( Det är verkligen inte svagt att känna som du gör och du har verkligen gjort allt för Europa. Det är bara så himla tråkigt att hon inte kan få vara hel.
SvaraRadera