Hoppet är det sista som överger?

Återbesök hos veterinären i torsdags. Hoppades på att behandlingen av lederna hjälpt och att hästen blivit bättre, men hade aningar om att det kunde vara så att hon inte var helt bra än. Min misstanke stämde men det var värre än jag trodde/hoppats. Hon var fortfarande halt vid longeringen, något bättre än sist, men långt ifrån bra. Veterinären såg bekymrad ut...vi gick in och böjde. Vänster fram såg ok ut, medan höger fram var skitrisig precis som sist. Nu såg veterinären ännu mer bekymrad ut. Han ville inte spruta igen utan röntgen av framkotorna (och höger bakkota eftersom han böjde fram en rätt rejäl hälta där oxå, fanns inte sist..) Jag fick igenom att han röntgade armbågen oxå. Resultatet var allt annat än skoj att se. Ordentliga pålagringar i båda framkotorna, värre i höger än vänster. Diffusa linjer i armbågen vilket gör att det misstänks vara påbörjade pålagringar där oxå...uselt resultat alltså, pålagringar på tre av fyra plåtar. Armbågen hade jag nästan förväntat mig, men INTE kotorna eftersom hon inte haft problem där förut och dessutom varit ren vid tidigare böjprov i år (iofs ren i alla leder tidigare).

 

Veterinären var inte så positiv. Hon blev behandlad i kotorna igen och vi fick med ett träningsprogram hem. Ska tillbaka om fem veckor igen, så får vi se. I sämsta fall har jag en häst som klarar av att gå i hagen som bäst, i bästa fall har jag en häst som klarar lättare träning och skogsmulleridning...Fem låååånga veckor till återbesöket, fem veckor med ångest :( Om hon mot förmodan är ohalt vid återbesöket väntar en lång konvalescens i vinter. Kommer att ta det så lugnt med igångsättningen. Eventuellt blir det lösdrift tillsammans med två andra ston. Funderar även på att eventuellt betäcka till våren. Men det är mycket funderingar nu. Har lagt ner rätt mkt pengar på tillskott och benskydd, vet inte om det hjälper men jag vill ändå prova. Och så hoppas man ju på det bästa..